Den rätta meningen av det gamla ordspråket: alla ytterligheter röra varannan (les extrêmes se touchent) ligger djupt, ja i centrum av alla saker. - Varför röra de varannan, om ej, emedan även ytterligheterna äro bundna av den levande enhetens mått: hit skall du och icke vidare! [...]
Därföre framkalla de ovillkorligt sin egen motsats, störta den själva med blind åtrå till mötes. Det är i sådana brytningar, som sakernas egen kraft (la force des choses) kännbarast låter sig förnimma, - som den nödvändighet, vars dolda kraft eljest avlägset fruktas, stryker så lågt, att man känner sig fattas och föras av dess oemotståndliga fart.15

Den nuvarande världens ande är det begrepp, som anden gör om sig själv. Det är det, som uppehåller och regerar världen, och det är resultatet av 6 000 års bemödanden, det som anden genom världshistoriens arbete här bragt inför sig, det som genom arbete har måst komma fram. Så måste vi fatta världshistorien, i vilken för oss framställer andens arbete, hurusom den har kommit till kunskap om vad den är och utarbetat det i de olika, därigenom betingade sfärerna. [...] De moment, som anden tycks hava bakom sig, har den också i sitt nuvarande djup. Liksom den i historien har gått igenom sina moment, så måste den också göra det i det närvarande - i begreppet om sig själv.16

When it all comes down to dust
I will kill you if I must
I will help you if I can

When it all comes down to dust
I will help you if I must
I will kill you if I can

Författaren anser att orsaken till nöden [i England, 1843] endast är kommersiell - ligger i en ännu för inskränkt handels- och näringsfrihet. Men dessa konvulsioners orsak ligger djupare, nämligen däri att den politiska friheten i allmänhet ej följt med den kommersiella, varigenom kapitalet fått en onaturlig övervikt över den individuella kraften - frihetens expansion i ett avseende har gjort att dess kontraktion åt en annan sida, för mängden, blivit kännbarare... med en förtryckande ojämn politisk legislation exploateras blott mängden, ju obarmhärtigare och häftigare ju mer vetenskap och upplysning ökar den priviligerade klassens krafter.19

Vad han [Geijer] och hans generation upplevde ansåg han vara ett mera oinskränkt egendomsvälde än världen dittills sett. Det var framför allt ett kapitalets välde över arbetet, en plutokratiens suveränitet över de egendomslösa arbetarna. Resultatet hade blivit att antalet proletärer ökats på ett fruktansvärt sätt.20

Och det fanns ett väsentligt hinder för att proletariatet skulle kunna höja sig till en högre nivå. För att kunna uppnå både bildning och politiska rättigheter krävdes en viss inkomst eller förmögenhet. På det sättet, hävdade Stein, hade den personliga egendomens begrepp kommit att stå i motsättning till civilsationens.21

Bör inte utvecklingen inom ett folk först då kallas fullkomlig, när den tillhör hela folket? Och tänker dagens liberaler verkligen på hela folket?22

Fram går denna lag, som förer människorna allt närmare till varandra; fram går den oupphörligt, i tvedräkt om ej i endräkt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo; - källa till elände eller sällhet, civilisationens välsignelse eller förbannelse, - allt efter som var och en till densamma förhåller sig.25

Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, en evig osäkerhet och rörelse skiljer bourgeoisins epok från alla andra. Alla fasta, inrotade förhållanden med sitt följe av gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplösas, alla nybildade föråldras innan de hunnit slå rot. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir äntligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina inbördes förhållanden med nyktra ögon.26

Handikappade har idag erövrat en sorts sociala rättigheter, som gör att de kan kräva ett fullvärdigt liv, och de flesta medborgare har, i sina hjärtan skrivit under på dessa rättigheter. (1986 stiftades till exempel speciella rättighetslagar för landets utvecklingsstörda.) Ibland brukar jag, nästan som i yrsel, tänka att vi nu, i ett sent stadium av välfärdssamhället, snuddar vid en helt annan historisk epok: Tiden före den store inspärrningen, som Michel Foucault har skrivit om i sin bok om vansinnet.27

Blott vid den andra [an dem Andern] blir människan klar över sig själv och självmedveten; men först när jag är för mig själv klar, blir världen klar för mig. En helt för sig ensamt existerande människa skulle jaglös och utan åtskillnad förlora sig i naturens ocean. Han skulle varken fatta sig själv som människa, eller naturen som natur. Det första föremålet för människan är människan.28

Man kunde erinra den religiösa oppositionen därom, att den egoistiska betydelsen av personlighetsprincipen varken är den enda eller den rätta, att den mänskliga personligheten tvärtom i sin utveckling allt mer måste erkänna, att vart och ett Jag innebär och förutsätter ett Du, att däri rättens nödvändiga ömsesidighet ligger; men att endast kärlekens religion kan förvandla denna nödvändighet till ömsesidig lycka.30

It is coming through a hole in the air
from those nights in Tiananmen Square.
It is coming from the feel
that it ain’t exactly real,
or it’s real, but it ain’t exactly there.
From the wars against disorder,
from the sirens night and day,
from the fires of the homeless,
from the ashes of the gay:
Democracy is coming to the U.S.A.

    Leonard Cohen: Democracy, 1992

Stridsämnena öka sig således nödvändigt i samhället med upplysningens framsteg. Lägger man till, att med denna stigande upplysning, som överallt är intelligensens växande andel i arbetet, människorna i avseende på tillfredsställandet av sina behov bliva allt mer beroende av varandra, och att detta stigande ömsesidiga beroende är civilsationens oundvikligaste resultat; så har man en nödvändighet för ögonen av en i sanning förskräckande karaktär. - Och likväl är denna nödvändighet ingen annan, än intelligensens egen inneburna lag! Och likväl är detta människornas, nödvändigt stigande, beroende av varandra ett förhållande, som rättvisan alltmer kan ordna, som billigheten allt mer kan förmildra, som kärleken kan göra till ömsesidig vinning! - kan, säger jag - nämligen allt efter som människan ställer sig till denna lag. Ty hon kan, i följe av sitt fria val förneka och håna den: hon kan förvandla dess verkningar till lyckliga eller olyckliga.31

Att det gamla samhället var alltför mycket byggt på den starkares rätt, är vad vi förebrå detsamma. Men vad vore den fria konkurrensen, om den blott bleve ett medel mera för att förtrycka den svage, och att åter införa i samhället den starkares rätt? - Vad vore den firade arbetets befrielse, om den i sina följder skulle medföra arbetarens ofrihet? Vad upplysningen, om den blott skulle lära den ständigt växande hopen av de, på det närvarande samhällets gränser irrande, försvarslöse och egendomslöse allt, vad de synas dömde att umbära? - Sådana äro de frågor, vid vilkas besvarande även den mest frisinnade, med ögat på tidens tecken, börjar studsa tillbaka och betänka sig.32

[...] och då, såsom vi sett, de mänskliga rättigheternas inträde i det världsliga samhället egentligen visar sig i den fria konkurrensen, så innefattar detta tillika erkännandet av denna princip i alla sina följder. Det är detta erkännande, vid vilket medelklassens liberalism studsa tillbaka.33

Men nedanför borgaren i samhället är också ett folk - nämligen det så kallade folket - ett folk, vars arbete bereder skördarna och fuktar verkstäderna med sin svett, - ett folk, hos vilket mänsklighetens första enklaste behov avspegla sig [...]34

Och nu står vi här och väntar, fastän regnet öser ner
och fast det regnar småspik blir vi bara fler och fler Och snart skall tåget
starta, du har ju sagt du ville med
men om du inte kommer nu, så kommer du för sent

    Hoola Bandoola Band
    Man måste veta vad man önskar sig